Vad ska man tro då?

Vi har det jobbigt med Lilleman på dagis just nu. Eller rättare sagt, jag har det jobbigt och jag tror att Lilleman har det jobbigt. Eller så är det bara jag. Det är inte så lätt att veta...

Lilleman bytte avdelning på dagis för ett tag sen. Han fick flytta från en avdelning med underbar personal, tre kvinnor som varje dag mötte oss direkt vid ingången, visade honom hur glada de var att han kom, ställde massor med frågor om vad han gjort etc - till honom, inte till mig. Inte en enda gång under hans tid på dagis har han tvekat att lämna min famn för att gå till någon av dem, tvärtom!

Så skulle det omorganiseras, dagiset skulle blinattis också och all personal skulle rotera. För Lillemans del betydde det att han fick byta avdelning till de något äldre barnen. Och det blev fel från början. Han sklle flytta officiellt den 10 januari, men redan veckan innan berättade fröknarna glatt att "Titta, vi har gjort en ny plats åt dig här borta!"... Varken Lilleman eller jag fattade nånting och för honom blev det mycket förvirrande. Varför skulle han flytta? Varför hade ingen berättat för honom? Jag kan föreställa mig all tankar som snurrade i det lilla huvudet...

Att ingen ur personalen sen på de närmaste veckorna så mycket som gjorde en ansats att komma och möta oss vid ankomsten ens en enda gång gjorde inte saken bättre. Både jag och hustrun tjurade till och ifrågasatte deras bemötande. Det lede bara till att de nnu kommer ut till oss när vi håller på att klä av Lilleman och, i mitt tycke, ställer några stela frågor, liksom pliktskyldigast. Jag saknar totalt de andra fröknarnas kärlek till barn, kärlek till MITT barn!

Och när en tvååring som första fråga klockan halv sju på morgonen undrar om han ska gå på dagis och börjar gråta när vi svarar ja - är det inte något fel då? Eller när han, utan att någon av oss ens andats något i den riktningen, säger att "Jag vill sluta på dagis" - är det inte något allvarligt fel då?

Eller är det bara jag som övertolkar? Jag som redan på parkeringen till dagis laddar och bygger upp en negativ förväntan på det bemötande som väntar? Jag som letar signaler hos min son så till den milda grad att jag kanske rent av projicerar en negativ föväntan på honom? Eller är de helt enkelt inte lika bra på att se barnen på den nya avdelningen och vi har gjort rätt som ställt oss i kö för ett annat dagis? Ingen aning. Förhoppningsvis är vi klokare när vi om några månader måste ta ställning till om vi vill ha den nya platsen...

Nu vänder det!

Sedan 2003 har jag och två vänner i Sundsvall tippat trav tillsammans. Bortsett från att vi fram till i dag spelat för 27 296,50 kronor mer än vi vunnit så har vi också en inbördes tävling. Förra året kom jag trea i den interna tävlingen (ja, en del skulle kalla det för sist) och kommer därför att föräras med den fula pokalen med texten "Årets sämsta travtippare". Det vore väl ok, om det inte vore för att jag under hela förra året ägt just en spelbutik och tittar/pratar trav hela dagarna...
Men nu vänder det! Som ett bevis på det bjuder jag på mitt andelssystem till V75 på Halmstad i dag. Systemet är på 1440 rader och en andel kostar 76 kronor...

I. 3, 6, 7, 8, 9, 12
II. 14 Frillan Filiokus
III. 4 Neo Holmsminde
IV. 1, 2, 4, 6, 7, 8, 9, 10
V. 2, 6, 12
VI. 1, 2, 3, 6, 8
VII. 2, 10

Faktum är att siffrorna i butiken är rätt bra nu också: Samtliga delverksamheter i butiken går framåt jämfört med i fjol och det är kul, så klart! Som grädde på moset hittade min förra arbetsgivare dessutom sju bortglömda semesterdagar som jag nu får ersättning för! Pengarna bara ramlar in. Kanske även på travet nu? :o)

Nystart

Nytt år, nya föresatser! Har jul ite pippi på att sätta upp mål, både för mig själv och för de verksamheter jag håller på med. Målen för butiken är klara och en hel del personliga mål finns också, både i tanken och på pränt. Bland annat ska jag helt klart få lite fart på konsultandet och andra kommunikationsuppdrag det här året, så det så!

När det gäller rak och tydlig kommunikation har jag en förebild i Lilleman. I söndags pekade han på mannen som hade bordet brevid oss och utbrast glatt att "Vilken stoooor mage du har!" Dessbättre tog bordsgrannen det helt rätt, asgarvade och höll med. Därefter fick han in sin "mat" - en stor tallrik pommes, en halvliter beasås och en öl (som uppföljning till vinaren han just klämt). Risken är därmed uppenbar att Lilleman och en del andra sanningssägare får anledning att upprepa sin reflektion...