onsdag 23 februari 2011

Imponerad

Till att börja med - hon kunde klippa och jag ser ut som folk. Nåja, utifrån mina förutsättningar i alla fall. :)

Ville bara säga att jag är imponerad av min fru. Hon är inte tillnärmelsevis så våghalsig (läs: idiotisk/självmordsbenägen) som jag när det gäller att kasta sig in i nya stora projekt. Likafullt skaffade vi ett barn till på lite äldre dar. Likafullt köpte vi butiken för två år sen. Och likafullt verkar vi nu vara på väg in i ännu ett tämligen stort, om än tidsbegränsat projekt!

Visst, det handlar säkert väldigt mycket om kärlek till mig, att vilja se mig få utlopp för mina idéer och tankar och kanske handlar det också om att någon liten del av henne faktiskt attraheras av spänningen i att satsa, men jag tror det mesta handlar om tillit. Hon har sett att även om det känts osäkert med mycket så har det på något sätt ändå löst sig till slut. Och det känns som om hon litar på mig och på att det ska lösa sig även denna gång. Det är häftigt att få känna det. Tack, älskling!

lördag 19 februari 2011

Mod?

Sitter här i butiken o funderar över det här med mod. Jag är nämligen lite rädd i dag. Jag tvekade inte att kasta mig in i projekt som att bli pappa igen, att köpa den här butiken, eller att försöka få med mig en partner + min fru i ännu ett stort projekt. Men när min dotter, som utbildar sig till frisör just nu bett att få klippa mig - då är jag plötsligt osäker och rädd! Undrar om skillnaden ligger i min egen förmåga/oförmåga att påverka vad om sker?

I morgon vet vi om det var befogat...

måndag 7 februari 2011

Jag skäms...

Tänk dig en rättegång där den åtalade och hand advokat inte får veta vilka åklagarens vittnen är eller vad de säger och där domstolen inte behöver motivera med ett enda ord sin fällande dom. Låter horribelt, eller hur? Ändå är det precis så Migrationsverket jobbar med våra asylsökande!

Tarekegn Abebe Kebede har varit i Sverige i totalt sju år. Staten har investerat ca en miljon kronor i honom genom att utbilda honom i fyra år vid Statens Lantbruksuniversitet i Umeå. I ytterligare tre år har han haft ströjobb och väntat på besked om han får stanna i Sverige. Orsaken är att hans politiska engagemang i hemlandet Etiopien provocerat regeringen så till den grad att han menar att hans liv är i fara om han tvingas återvända.

Vid ett besök i hemlandet Etiopien under utbildningen vid SLU rammades hans bil och han fängslades istället för att föras till sjukhus. Han lyckades ta sig tillbaka till Sverige och vågar nu inte återvända hem, där han trots allt har sin fru och barn.

Tarekegn har, precis som sig bör, tvingats styrka sin berättelse och har presenterat ett flertal dokument från hans parti, människorättsorganisationer och andra som bekräftar att hans berättelse är sann och att hans liv är i fara. Trots det avslår Migrationsverket hans ansökan och avser att skicka tillbaka honom till Etiopien. Migrationsverket anser att Etiopien är en demokrati, men förklarar inte med ett ord varför man gör en annan bedömning än etablerade politiska bedömare eller varför man inte tror på Tarekegns, partiets eller människorättsorganisationens uppgifter. Tvärtom är deras källor till bedömningen sekretesskyddade! Tarekegn har bett att få tillgång till sitt pass för att kunna söka visum i länder han vet skulle ta emot honom om han har visum, men inte heller det går Migrationsverket med på.

Att utvisa någon vi i sju år tillåtit leva, bo, utbilda sig och rösta i våra val är banne mig skamligt. Efter sju år är det ointressant vad någon har för skäl, då har vi ”försuttit vår chans”, så att säga. Att Tarekegn dessutom har starka skäl att få stanna gör det hela än mer pinsamt. Att Migrationsverket inte vågar redovisa sina skäl och källor är dessutom upprörande. Jag skäms.