Fick veta i dag att en nära anhörig och hennes kille ska separera efter en sådär 12 år tillsammans. Så trist. De har passat så bra ihop och haft så mycket roligt tillsammans. Och nu har de en underbar liten kille tillsammans också. Han vet inget än och jag lider verkligen med dem. Även om man vid det laget har kommit över värsta chocken och har barnets bästa i åtanke så blir det i alla fall hysteriskt jobbigt även för barnet. Usch.
Och det är så sorgligt när så mycket drömmar och förhoppningar, så mycket kärlek och glädje försvinner. Varför tillåter vi oss att låta det ske? Eller går det inte att förhindra?
Kram till er alla inblandade i alla fall!
Några lästips
12 år sedan
Hej Älskling,
SvaraRaderaTestar att kommentera eftersom det inte verkar fungera!
/Ia
Hej igen!
SvaraRaderaIbland går det väl helt enkelt inte att förhindra... Samtidigt så måste man nog inse att man behöver jobba på sitt förhållande. Innan det är för sent. Se varandra, och prata med varandra. Och se sin egen roll/del i det hela, inte bara granska sin partners. Du är bra, älskar dig!
Kram Ia