BADDÖFING!

När börjar vi bli påverkade av reklam på exempelvis tv? Och när börjar vi ta efter beteende från våra "idoler"? Jag vet faktiskt inte, men det är alla fall före två år och två månaders ålder!

Häromveckan gick Lilleman omkring hemma och halvsjöng "baddöfing, baddöfiiiing", utan att vi förstod vad han menade. När vi frågade vad baddöfing var tittade han frågande på oss och sa självklart "Baddöfing", helt enkelt. Småsjungandet fortsatte på skötbordet en annan kväll och vi förstod fortfarande ingenting.

Så en eftermiddag skrek han plötsligt ivrigt från vardagsrummet: "Mamma, baddöfing på tv nuuuuu!" Gissa om hustrun släppte det hon hade för händerna och rusade dit. På tv:n var det reklam för försäkringsbolaget If där de som slutkläm sjunger "Don't you worry - baddöfing!!! Lyssna själv får du höra!


Inte fullt lika gulligt var det när vi avslutade en lunch på en restaurang i stan i onsdags med en Piggelin. När glassen var slut höll han i mitt tycke på o lekte med pinnen runt munnen. När jag frågade vad han gjorde svarade han - tyckte jag - "jag rakar, pappa". Men det var ju gulligt, han har sett mig raka mig och apade efter. Men nähäpp! När jag bekräftade med "jaha, du rakar dig", svarade han upprört: "nej, jag RÖKAR!" Hallå! Tvår år och två månader gammal!!!

Inte blev det bättre av att han dessutom puffade som ett ånglok varje gång han tog ur pinnen ur munnen heller! *suck*

Han har alltså sett sin största syster, 18-åringen, röka några enstaka gånger + kanske någon av kunderna utanför butiken. That's it! Och redan tycker han det är häftigt att apa efter! Det gäller helt klart att börja tänka sig för vad vi dels exponerar honom för, dels hur vi ska kunna bidra med positiva motbilder...