Nära döden-upplevelse

Visserligen var det både upprörande och trist att läsa tt kommunen slarvat bort möjligheten att driva Pirat-ö för barnen i sommar. Idén är en av de tydligaste från alla så kallade visionsdialoger då söderhamnarna själva skulle få komma med idéer om hur vi ska få fart på kommunen. Själv har jag jobbat hårt, hårdast många gånger med segheten hos individer i kommunens organisation, för att förverkliga den. För två år sen startade kommunen verksamheten och 200 barn, många från grannkomunerna, reste med sina föräldrar och vänner till Söderhamn för att vara med. Förra året blåste man arrangören på utlovade marknadsföringspengar och 125 barn kom. I år ville mannen som ansvarar för verksamheten ha betalt - fräcka karln! Då svarar kommunen med att det har man minsann inte råd med och så lägger man ner en an de få nya vettiga turistaktiviteterna. Upprörande, men inte någon nära döden-upplevelse.

Nä, den kom när jag fick den briljanta idén att klättra upp o skotta garagetaket i dag. Alltså, det var väl egentligen en bra idé i sig, men när jag sen av misstag klev för långt åt sidan och kom ut på, elle ska vi säga delvis igenom, plasttaket mellan garaget och huset ångrade jag mig djupt...

Det bara kraschade till och så satt jag med ena benet genom taket och det andra kvar ovanpå! Kroppen låg lutad ut över resten av plasttaket, så jag visste ju inte heller om jag skulle våga trycka till för att resa mig... Med sakta lirkande och vridande lyckades jag ju på något sätt hasa mig upp på garagetaket i alla fall, förbannandes min ständiga klumpighet. Men men, som salig far skulle ha sagt: Det finns dom som lever på att sälja korrugerad plast!