Lurad av en ettåring?

Meningarna går isär på butiken just nu. Jag berättade om vad jag tyckte var en gullig episod från dagen i dag och stammisarna bara garvade och menade att Lilleman blåst mig i dag och kommer att fortsätta utnyttja dagens övertag resten av livet...

Bakgrund:
Vi var på Dollarstore och skulle handla tuggummi. De är nämligen billigare på dem än någon annan leverantör vi hittat. När vi strosar mellan kundhyllorna får Lilleman plötsligt syn på en hylla med mjukisdjur - små kaniner för 20 spänn styck. Utan att blinka går han rakt fram, drar åt sig en kanin och fortsätter promenera framåt som om ingenting hänt. Allt gick på typ tre sekunder och han stannade inte ens för att titta på kaninen. För honom var det på något vis helt självklart att kaninen skulle med hem.

Jag blev paff och ropade efter honom att "Men William, vad gjorde du?". Han stannade upp och titta totalt oförstående på mig. "Vi ska väl inte ha någon kanin, heller? Lägg tillbaka den där nu", fortsatte jag lite lätt förebrående, men fortfarande med mest förvåning i rösten. Det är då det händer. Han tittar på kaninen, tillbaka på mig och så kaninen igen. I flera sekunder bara tittar han på kaninen innan han säger "Hejdå" och pussar kaninen på nosen. Sen går han tillbaka med den till hyllan!

Alltså, vilket hjärta på en normalt funtad människa kan låta bli att gripas av hans uppenbart besvikna farväl av sin nyvunna livskamrat?!? Jag frågar försiktigt om han ville ha en sån där kanin, varvid han förvånat tittade upp på mig, såg mig djupt i ögonen och sa med klar stämma "Jaaa...". Ja, men det är väl klart att vi köpte kaninen!

Nu menar stammisarna att han insett att jag går att manipulera, medan jag hävdar att det fanns inget manipulativt i hans beteende på Dollarstore och att han därför inte heller gjorde kopplingen att han kan spela på de där känslorna i framtiden. Jag vet, godtrogen is my middle name, men det bara finns inget ont i den lilla mannen!

I bilen på väg hem i kväll frågade jag förresten om han bestämt än vad kaninen heter. Han tittade på den en sekund och svarade sen med sitt bredaste leende - Leif!