Kreativitet

Härommorgonen slog min son mig med häpnad än en gång. Han satt o lekte med små snapsflaskor av den där typen man kan köpa i sexpack till kräftskivan. Inte världens bästa leksaker kanske, men what the heck. De har stått i ett skåp i flera år och verkar tåla rätt hårdhänt hantering, så nu får han leka med dem. Plötsligt håller han upp dem mot mig och ler sitt allra pillimarigaste leende. Sen för han armarna sakta upp mot huvudet, bakom huvudet och släpper oerhört försiktigt flaskorna bakom nacken och ner i soffan. Sen visar han sina tomma händer och kvittrar glatt - botta!
Mannen är ett år och fyra månader och har redan börjat trolla! Mitt skratt ledde självklart till ett tiotal upprepningar. :o)

Hustrun blev lika imponerad som jag och övriga släkten lovar att de inte visat honom nåt liknande trick eller trollat bort något annat fframför honom. Han har med andra ord förmodligen helt och hållet själv kommit på att man kan "trolla bort" saker på det där sättet! Ja, men håll med om att det är fascinerande att en ettåring kommer något dyligt?!?

I Söderhamns kommun har man bestäömt sig för att jobba med entreprenörskap i skolan och då redan från förskolenivå. På ett möte vi hade för ett tag sen frågade en deltagare hur man jobbar med entreprenörskap med så små barn och min kollega svarade då att "i den åldern handlar det mer om att ha metoder för att inte kväva den". Härligt - och samtidigt lite skrämmande!

Det är ju tragiskt egentligen hur vi så ofta misslyckas med att ta vara på de allra minsta barnens kreativitet och upptäckar- och uppfinnarförmåga. Beroende på vilka pedagoger som jobbar med dem på dagis och i skolan kan de komma att utveckla, eller helt förlora, sin magiska förmåga. Måtte min son ha turen att hamna i miljöer som hjälper honom utveckla sina talanger, oavsett om det är magiker, sjuksköterska, byggnadsjobbare eller kärnfysiker han vill bli.

Jag ser i alla fram emot att sitta på första parkett på hans första "riktiga" trolleri-show!