Min son - en äkta konsult!

Tillbringade en halvtimme på golvet i sonens rum med att leka med och studera honom när han skulle stoppa runda, trekantiga och fyrkantiga träklossar genom olika hål i locket till en trälåda. Jag köpte lådan till honom dagen efter det att han för längesen tömde en ljusstake för värmeljus upp och ned och sen med stor koncentration och precision stoppade tillbaka alla ljusen i respektive hål. Tyvärr fattade han inte alls vitsen med lådan då, men nu tar han däremot fram den rätt ofta.

Den runda klossen är hans favorit. Den åker på nolltid ner i det runda hålet. De andra klossarna däremot undvek han konsekvent under vår lekstund. När jag lade upp dem på locket, pedagogiskt nära "rätt" hål, flyttade han varje gång ner dem på golvet. Nä, inte varje gång förresten. När jag lade upp den trekantiga för femte gången kastad han den tvärs över rummet! Så tog han upp den runda igen och stoppade den oerhört lugnt och försiktigt i det runda hålet. Det var då jag insåg att han försökte säga sin konsultande pappa, det som jag själv sagt till andra så många gånger: "Om var och en gör det den är bra på kommer resultatet att bli bättre! Jag är bra på runda, du på kantiga så varför försöker du tvinga mig att göra de kantiga?"

För mig själv försökte jag motivera min envishet med att det skulle kunna vara utvecklande att prova något nytt. Som om han kunde läsa mina tankar lyfter han då på det begränsande locket till lådan och börjar stoppa allt möjligt ner i den - bilar, plastverktyg, en gammal mobiltelefon osv. Och en en gång blev jag knäppt på näsan. Istället för att följa invanda mönster och rutiner som inte passade honom visade han som en sann konsult på nya lösningar och nya användningsområden!

Lilleman fick mig att tänka på författaren och föreläsaren Fredrik Härén, som på ett seminarium en gång kommenterade spelet Geni. Frågespelet tycker att den som kan ge samma svar på frågorna som dem som tillverkat spelet är ett geni. Fredrik spelade med sin son, som fick frågan "Vilket är världens snabbaste tvåbenta djur?" Enligt spelet var det strutsen, men sonen svarade Pilgrimsfalk, en fågel som flyger betydligt snabbare än strutsen springer. Sonen kom med en annan lösning än speltillverkarna tänkt sig, men var hans svar därmed sämre än det "rätta", eller var han i själv verket mer geni än speltillverkarna?